Jag tänkte dela med mig mina tankar och besvikelse som jag har idag.. Först om min syster Erica, jag är så djupt besviken på henne hur hon behandlar mig.. jag mår inte ens bra utav att vara i närheten av henne.. jag känner att vi inte har någon kontakt.. Ett gott exempel, idag när jag kom till mig så frågade jag henne och hon ville komma ner till centrum och träffa mig, men det orkade hon inte, men en stund efter var hon med sin lille hund :S ( en av hennes vänner som hon är med VARJE DAG). Bara där kände jag mig helt mindre värd. hon sätter sina vänner högre upp än sin familj!! OCH DET ÄR SÅ FEL!!! Jag kan inte ens prata med henne längre utan att bli arg för jag har sån ilska mot henne efter allt hon har gjort mot mig...jag mår inte alls bra.. jag orkar inte med det här skiten.. och sen uppskattar hon inte ett enda skit som mamma och pappa gör för henne.. Hon inser inte att hennes familj vill ha henne nära sig men hon skiter ju i det.. men den dagen hennes familj försvinner kommer hon ångra det stor och då är det för sent......